Ett kollektivhus har byggts i stan Ã¥t ensamstÃ¥ende yrkesarbetande kvinnor. Den massiva, skyskrapshöga tegelbyggnaden gÃ¥r under namnet “kvinnohuset”. Där bor Isa, frÃ¥nskild och frusen i sitt känsloliv, och skvallertanten Ameli, kollektivets självutnämnda budbärare. Ämnet för dagen är den unga teatereleven Eva Lind, som är i färd med att flytta in. De flesta hyresgästerna vet att hon är teaterdekoratören Tryggve Krooks älskarinna, en av mÃ¥nga genom Ã¥ren. Krook har skaffat henne lägenhet i huset, där hans hustru Anna likaledes bor. Anna har sedan länge accepterat att Tryggve lever sitt eget liv och kommer och gÃ¥r som han vill. Kamraterna i huset har svÃ¥rt att förstÃ¥ hennes tolerans, hennes tillkämpade likgiltighet för mannens förehavanden. Isa försörjer sig genom att spÃ¥ i kort. Ameli hälsar pÃ¥ för att köpa sig en stjärna; hon vill veta om hennes dvärgspetstik blivit dräktig efter insemination. Stjär!nan pÃ¥verkas emellertid av Annas uppdykande. Korten spÃ¥r om ond brÃ¥d död, för “hjärterkungen” och för en ung flicka. Tryggve kommer första natten pÃ¥ besök i avsikt att ligga över hos Eva. Hon rusar ned för att ta emot honom men omfamnar av misstag portvaktens fula och efterblivna dotter Rosa, som fattar att det finns nÃ¥got som kallas kärlek i de andras, de vackra och begÃ¥vades värld. De ensamma kvinnorna söker olika lösningar pÃ¥ sin hunger efter ömhet och gemenskap. Sylvia, hattmodisten, den glada, bussiga och verklighetsanpassade sörjer aldrig länge en utebliven kavaljer. Vera tröstar sig med gudstro. Anna lÃ¥ter sig uppslukas av sin offerroll.
